Kollade lite på gamla bilder, och det känns fortfarande tomt när jag hittar bilder på Sune. Trots att det var typ 1 ½ år sedan han dog så saknar jag honom otroligt mkt. Han blev nästar 17 år så han hade ju funnits i mitt liv så länge jag levat. Och han var världens snällaste katt! Sjukt skoj att Ida drog runt honom i svansen när hon var liten och rullade över honom för att han var så mjuk, och låg han inte på det rätta stället drog hon honom i svansen till det stället ;D Men det var hans tid. Och eftersom våran familj är väldigt djurvänliga så passade vi på att köpa Hugo :) Hade ändå pratat om att vi ville ha en hund men inte så länge som Sune levde. Han hade la inte tyckt det var så roligt ;) Men som sagt inte något ont som inte har ngt gott med sig.